Vitality2day

Your help to sustainable health and redesigning your body

Anonyma mytomaner – att våga säga sanningen

Jag har i hela mitt liv kämpat med att vara ärlig. För mig handlade det inte bara om så kallade vita lögner, eller när det var jobbigt. Nej, jag ljög tyvärr ofta och inkonsekvent. Allt från att jag hade sett en viss film till mer allvarliga saker som att frågor rörande trohet.

Att ljuga gick som på impuls
Jag är inte säker på när det började, men jag vet att när efter en rad riktigt jobbiga insidenter i högstadiet så beslutade jag att när jag började gymnasiet skulle jag sluta ljuga, d v s medvetet stå emot impulsen. För det var som en impuls, som när någon säger skål och vi andra kring bordet automatisk hänger på oavsett om vi har någonting i våra glas eller ej.

Efter gymnasiet blev det lättare. Jag kände att jag hade större utrymme att var mig själv. Vad som nu hände var dock att jag i stället började ljuga för mig själv. ”Jag röker inte för att jag är beroende, utan för att det är gott. Jag kan sluta när jag vill”. Eller ”Det är X’s fel att jag mår dåligt”.

Lögnerna blev smartare och smartare
Efter hand blev mina lögner smartare och mer avancerade. Jag hade svårare att genomskåda dem själv och jag tyckte verkligen att jag var ärlig. Det var först när ett par nära vänner ”ställde mig mot väggen” efter att jag svikit ett förtroende, till följd av just lögner, som jag förstod allvaret i vad jag höll på med. Jag inledde ett målmedvetet och minst sagt självsökande arbete med mig själv. Någonstans inom mig visste jag varje gång jag ljög.

Min känslighet har ökat
I takt med att jag har blivit ärligare mot mig själv, så har jag även blivit ärligare mot andra. Vi glömmer lätt att det är inte de mest uppenbara lögnerna som ställer till det mest, utan de subtila, djupgående och personlighetsnära. Lögner som till exempel ”jag tycker inte om struktur” när jag i själv verket inte vill ha struktur för att jag är rädd för framgång.

Nu för tiden undviker jag lögner som en alkoholist undviker alkohol. Jag har svårt att umgås med människor som ljuger för sig själva och vet att det är en fortsatt process hos mig själv, men villken frihetskänsla det är att vara sann mot sig själv!

Har du också jobbat med att bli mer sann mot dig själv?

Advertisements

11 comments on “Anonyma mytomaner – att våga säga sanningen

  1. BrandingSpirit
    April 24, 2012

    Vilket bra blogginlägg. Det här vill jag dela med mig av. Tack!

  2. lena
    October 27, 2012

    Bra jobbat!! Jag har en i min närhet som ständigt ljuger och när man ställer personen mot väggen blir det taggarna utåt och vrider och vänder och slutar med att man blir dumförklarad. Det måste väl vara hemskt jobbigt genom livet att hålla på ljuga litet som stort? Hur ska man hantera detta? Nä man blir inte riktigt omtyckt av personen och vise versa och det förstör verkligen relationer.

    • Vitality2day
      October 29, 2012

      Lena!
      Det där låter riktigt jobbigt och frågan är väl egentligen vad du får ut av relationen och varför du väljer att ha kvar den. Jag tror på att avsluta relationer som inte utvecklar oss och stöttar oss. Ibland är det extra svårt när det t ex är nära vänner eller familj, men om relationen endast föder frustration och besvikelser så kan det kanske vara värt ett tufft beslut? Lycka till!

      • lena
        October 30, 2012

        Det är min brors fästmö. De har ett gemensamt barn och har varit struligt mellan dom tidigare. Men min bror tror jag inte lägger sig i, jag vet inte alls hur han känner när hon också kommer med hemskt otrevliga kommentarer. Jag tror jag helt enkelt håller mig på avstånd, men jobbigt när jag egentligen vill fira julen alla tillsammans med familjen. Tidigare sa de att vi skulle vara hos dom, men nu frågade bror var vi hade tänkt vara, så jag är väldigt kluven.

      • Vitality2day
        October 31, 2012

        Låter bra att hålla dig på avstånd. Kanske berätta för din bror hur du känner? Lycka till!

  3. Elisabeth
    December 9, 2012

    Hej!!
    Jag har en väninna, vars son som blir 21 nu snart, ljuger som en häst travar!
    Och det värsta är att hans mor tror alldeles för mycket på honom, och de gånger när hon väl förstår att det är en lögn och ställer honom mot väggen angående det, så har han självklara svar som övertygar henne hur fort och enkelt som helst.
    Han ljuger också om precis allt, viktigt som oviktigt, är borta från jobb hur mycket som helst och skyller på att han helt plötsligt har börjat gå till en kurator och hon är bara där mitt på dagen och då går han inte till jobb varken innan eller efter!
    Jag har nu funderat på att ta honom till någon som verkligen kan berätta och eller visa vad som händer om han fortsätter på detta viset. Vet du kanske någon instans jag kan ringa och få hjälp?
    Vore tacksam för svar…
    MVH/Elisabeth

    • Vitality2day
      January 1, 2013

      Hej Elisabeth! jag är ledsen att det har dröjt innan jag har svarat på din fråga. Jag tror att det är svårt att hjälpa människor som inte själva vill ha hjälp. Samtalsbehandling kan mycket väl vara vägen, men om han själv inte är redo och villig att förändra och är medveten om problemet så tror jag tyvärr att det blir mycket svårt.

      Jag hoppas att det finns möjlighet att finnas där för honom ändå så att han känner att det finns stöd och människor som inte dömer honom oavsett, men som inte heller “tar skit”.

      Lycka till!

      • Elisabeth
        January 6, 2013

        Tack för svaret!
        Jag har börjat prata med honom rätt mycket och försöker få honom att förstå att han inte behöver ljuga för att andra ska se och höra honom. Tror att han kanske börjar förstå att jag inte bara vill hacka på honom och tjata, utan att jag gör det för hans skull och framför allt för hans framtid. Ingen vill ju umgås speciellt mycket eller länge med någon som aldrig talar sanning eller konstant överdriver och skryter.
        Så vi ser vad tiden utvisar. Han verkar förstå att det inte fungerar..

        Tack!!

      • Vitality2day
        January 7, 2013

        Elisabeth, det låter mycket positivt. Vad fint att han har det stödet från dig, det kommer med säkerhet att hjälpa honom!

  4. Anna
    October 7, 2013

    Hej
    hur får ja hjälp emot min mytomani hur gjorde du ? de enda ja vill är att vara ärlig det går en stund men sen från ingenstans kommer lögnen å ja vet att ja ljuger å f+n vad de e jobbigt jag sårar å ljuger för den som älskar mig mäst han vet om de, men hur gör ja för å få hjälp? ja går hos psykolog men vågar inte säga att ja e mytoman ;( mvh Anna

    • Vitality2day
      October 21, 2013

      Hej Anna!
      Förlåt att det har dröjt med svar. Ja, det är verkligen jobbigt att bryta mönstret och att våga erkänna när man ljuger. I alla fall var det så jag var tvungen att göra. Att så fort jag sagt något direkt rätta mig själv. Jag använde ofta undanflykter som “nej förresten, det där var bara som jag hade drömt”, eller liknande. Det gäller att säga det så snart efter som möjligt och att det är innan det “uppdagas”. Första gången jag gjorde det höll jag på att svimma samtidigt, så jobbigt var det. Andra gången lite lättare. Fortfarande händer det att en liten (för nu för tiden är de små) slinker ur mig, men då rättar jag mig direkt. “Oj, det där var ju inte sant. Vet inte var det kom ifrån”. Låter kanske enkelt, men det har verkligen varit en lång och jobbig process. Eftersom du redan går i samtal så skulle jag verkligen vilja uppmuntra dig att prata med din psykolog. Börja erkänna för din psykolog och sen för nästa, och sen för nästa… För varje gång blir det faktiskt lite lättare. Ha tålamod med dig själv och var snäll mot dig själv. Det tar tid och att du har börjat beror på någonting. Du behövde kanske det då, men det gör du inte längre. Lycka till!!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Information

This entry was posted on April 19, 2012 by in healthy body and tagged , , , , , , , .
Vitality2day

Your help to sustainable health and redesigning your body

Med karta & kompass genom livet

Om själens verksamhet med allvar och glimten i ögat

Hiking Photography

Beautiful photos of hiking and other outdoor adventures.

Vitality2day

Your help to sustainable health and redesigning your body

InternaleARTh

Finding the truth to good health.

The Libra Chronicles

I'm just waiting on that train, because the Fast Ones always ride for free...

shemovesinherownway91

I move in my own way :P

Sophie Bowns

“Without leaps of imagination or dreaming, we lose the excitement of possibilities. Dreaming, after all is a form of planning.” ― Gloria Steinem

preneedfuneralplan

This WordPress.com site is the cat’s pajamas

at wits' end

information overload

Kebba Buckley Button Speaks

Your source for energized, fulfilled, joyous living!

As Time Goes...Buy

"spending 90 days in the wilderness"

silkroadcollector.me

An International company that offers private antique art sales to clients around the globe.

Adrea in Wonderland

“I know who I WAS when I got up this morning, but I think I must have been changed several times since then”

STAY HEALTHY with SAMANTHA

Just another WordPress.com site

juliefornander

The greatest WordPress.com site in all the land!

Belle Grove Plantation Bed and Breakfast

Birthplace of James Madison and Southern Plantation

Yoga Pants & Wine

the diary of a mom, suburban chicken keeper, feminist killjoy, fumbling fittie, wine enthusiast, occasional troublemaker.

%d bloggers like this: